Äntligen fick jag min kvällsfika

För att fördriva tiden och överdrivna mitt lite nedsatta och sega humör lyssnade jag på sorglig musik och gick in på Adolf ..någonting..s kyrkogård där vid Svea. Låtsades sörja någon, eller kanske sörja någon nära fast som fanns på annan plats? Vad vet jag, jag gick och titta på gravar.. Så hemskt när man ser att vissa gravar är barn.
Senare kom Martin och vi beställde mat och thé och satte oss. Vi pratade om saker som hänt och hur våra somrar ser ut. Mysigt. Kvalitéstid.
Kommentarer
Trackback