Äntligen fick jag min kvällsfika

Nu har jag precis kommit hem från min efterlängtade kvällsfika med Martin. Vi satte oss på Café 60. Jag kom in tidigare för jag var i stan medan han var hemma så jag fick vänta en stund på honom. Kändes som att tiden gick sakta när jag strosade förbi Sveavägen, Rådmansgatan och senare in på Drottninggatan. Hur kommer det sig att jag så blint inte visste att Svea- och Drottninggatan ligger så tätt inpå varandra?
För att fördriva tiden och överdrivna mitt lite nedsatta och sega humör lyssnade jag på sorglig musik och gick in på Adolf ..någonting..s kyrkogård där vid Svea. Låtsades sörja någon, eller kanske sörja någon nära fast som fanns på annan plats? Vad vet jag, jag gick och titta på gravar.. Så hemskt när man ser att vissa gravar är barn.
Senare kom Martin och vi beställde mat och thé och satte oss. Vi pratade om saker som hänt och hur våra somrar ser ut. Mysigt. Kvalitéstid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0